- "Hej babe, jag mår toppen. Hur mår du?"...mitt svar blev...
- "Jag mår bra, blir bara lite deppig av allt gulligull på alla hjärtans dag, vad gör du ikväll?" och då får jag till min förfasan svaret...
- "Ja då kommer det inte bli mindre deprimerande när jag säger att jag ska gå på en date ikväll....:)"
Jag kan meddela att då kände jag bara, jäkla svikare...han sviker singelklubben!!!....I HELVETE...jag tänker fan inte sitta själv i den här jävla båten! Ja, det tänkte jag i ca 30 sekunder och sen blev jag väldigt glad för hans skull när det visar sig vara så att det faktiskt är känslor med i leken...måste jag tillägga ;) Det här var då jag bestämde mig för att nu är det dags...
När man blivit för bekväm så blir det en stor tröskel att ta sig över...mina vänner som alla under olika perioder varit singla en längre tid har alla nu fått barn och/eller skaffat sig flickvänner/pojkvänner. Nära vänner som jag bara alltid umgåtts med hela tiden, har nu familj och har inte lika mycket tid att ses och spontaniteten ska ju inte ens tala om...den är ju obefintlig! Då blir ju chansen att träffa en kille lika med 0. Jag som knappt går ut på krogen längre och festerna man går på finns oftast inga karlar som man inte känner till sen tidigare. Min teori har länge varit att kärleken kommer att komma till mig...men efter 3 år så inser jag att om jag inte aktivt söker någon kommer inte denna heller att komma till mig....jag har helt enkelt slutat tro att kärleken kommer att knacka på min dörr....:)
Jag är inte desperat, utan jag har bara bestämt mig. Jag vet vad jag vill ha!
Jag har helt enkelt bara bestämt mig för att jag ska börja dejta och jag ska ge mig ut och hitta mig den "perfekta" killen för mig....!!!
När man blivit för bekväm så blir det en stor tröskel att ta sig över...mina vänner som alla under olika perioder varit singla en längre tid har alla nu fått barn och/eller skaffat sig flickvänner/pojkvänner. Nära vänner som jag bara alltid umgåtts med hela tiden, har nu familj och har inte lika mycket tid att ses och spontaniteten ska ju inte ens tala om...den är ju obefintlig! Då blir ju chansen att träffa en kille lika med 0. Jag som knappt går ut på krogen längre och festerna man går på finns oftast inga karlar som man inte känner till sen tidigare. Min teori har länge varit att kärleken kommer att komma till mig...men efter 3 år så inser jag att om jag inte aktivt söker någon kommer inte denna heller att komma till mig....jag har helt enkelt slutat tro att kärleken kommer att knacka på min dörr....:)
Jag är inte desperat, utan jag har bara bestämt mig. Jag vet vad jag vill ha!
Jag har helt enkelt bara bestämt mig för att jag ska börja dejta och jag ska ge mig ut och hitta mig den "perfekta" killen för mig....!!!
I lördags när jag skulle flyga till Malaga köpte jag i all hast en bok på flygplatsen, hann inte ens läsa vad titeln hette innan jag började läsa den på flyget. Streckläste den och avslutade boken för några timmar sen, denna bekräftade åter igen min nyfunna teori om att man ska söka kärlek för att finna den. Boken blev min inspiration till mina utmaningar/uppdrag...!
Under min semester här ska jag nu snickra ihop en lista på 20 utmaningar/uppdrag som jag ska utföra för att hitta den rätte, jag ska ge mig ut och leta efter kärleken. Jag kommer att låta mina närmsta vänner och familj följa mig under denna resa...hoppas ni gillar :)
Under min semester här ska jag nu snickra ihop en lista på 20 utmaningar/uppdrag som jag ska utföra för att hitta den rätte, jag ska ge mig ut och leta efter kärleken. Jag kommer att låta mina närmsta vänner och familj följa mig under denna resa...hoppas ni gillar :)
Jag återkommer med den färdiga listan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar